Min absolut bästa födelsedag var min 18-årsdag. Jag hade längtat så himla länge, alla mina vänner var 18 sen typ ett år tillbaka och jag kände mig så jävla efterbliven. Har aldrig ångrat att jag hoppade upp en klass så mycket. Men sen när dagen väl kom så var den helt sjukt grym. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag kom hen mer än att vi var tvugna att byta buss och jag kom ju uppenbarligen hem. Den baksmällan var inte att leka med. Satt på praktiken och var i princip död. Men de visste läget och tyckte det var så kul att driva med mig. 

Att gråta, visa mig svag eller på något vis uttrycka mina känslor på riktigt har alltid varit väldigt svårt. Jag har inte velat någon annan ska ha haft den makten att få se mig ge vika för någonting. 

När en person ställer frågan hur man mår så svarar man alltid bra. Fast man kanske inte alls mår speciellt bra. För det finns en oskriven regel om att det ska vara så. Svarar man någonting annat så känner man eller jag mig mest jobbig för att jag tar upp deras tid. Vem orkar lyssna på mina problem? Det finns alltid de som har det värre så jag har ingen rätt att klaga. Fast man kanske egentligen bara skulle vilja svara nej det är skit, jag mår så jävla dåligt nu. Men har man som sagt ingen anledning att må dåligt så gör man inte så. 

Om jag nu ska göra något som är emot mina principer och låta er komma mig lite på djupet så kan jag säga att jag inte alls mår speciellt bra nu. Jag är alldeles för mottaglig av precis allt. Jag gråter för ingenting och känner mig misslyckad från ingenstans. Jag gör saker som jag mår sämre av och saker som jag mår bättre av. 

Anledningen till att jag mår så dåligt är för att jag känner att jag sviker mig själv och min familj. Jag har alltid varit bäst, varit på toppen och det har alltid flutit på. Nu när det helt plötsligt kom tre motgångar på samma gång så vet jag inte hur jag ska hantera det. 

Läser du fortfarande så är jag ganska imponerad. 

Jag är ständigt rädd för att det är jag som älskar mest och därmed rädd för att bli sviken. Bara tanken att någon skulle få för sig att gå bakom min rygg är hemsk. Jag har hört ordspråket "hellre sårad av sanningen än lurad av lögnen" och det kunde inte stämma bättre. Jag är rädd för att folk ska tappa hoppet om mig, att jag inte är tillräckligt bra. Det är därför jag hela tiden försöker göra mitt yttersta för att alltid finnas där. Det är väl inte så konstigt att man spricker lite på insidan när man har så skyhöga krav på sig själv. Men jag vet inte om jag någonsin skulle förmå mig att sänka dem. 

Som jag skrev på Twitter för någon dag sen. Jag undrar om det är det när ens självförtroende sviker som man förlorar förtroendet för alla andra också? Eller är det tvärtom?

Det jag vill nu är att ha ett jobb, någonting att fylla mina dagar fram till jul med. Någonting som får mig att känna mig lite bra igen. 

Enough for now. Tack för att ni tog er tid och läsa igenom allt. 

Ska jag bara välja ett? Jag har så många underbara minnen så det skulle inte vara snällt att nämna bara ett. 

Alla resor jag har gjort, framförallt mina fyra senaste. Thailand, Egypten, Cypern och USA. 

Hästarna. Första uteritten på Uno, första  uteritten på Uzelia. 

Alla människor som man har lätt känna på olika sätt. När Mimmi frågade om jag tyckte att hon skulle börja i min skola. När jag blev bjuden på Carros första hemmafest. När jag satt på den där bussen mitt i natten och åkte bara längre och längre från tryggheten men mot det absolut bästa som har hänt mig.

Studenten, Summerburst!

Det är bara en liten del av det som har betytt och betyder så otroligt mycket för mig. 

Jag har precis duschat, sminkat mig, fönat och plattat håret för att egentligen bara vara hemma. Men är så jävla trött på att vara ful och äcklig varje gång jag kollar mig i spegeln så nu fick det bli så. Lite egoboost eller nått. 

Har insett att jag har en del tv-tittande att ta igen sen jag kom hem så det ska jag ägna min dag åt innan jag ska åka och mysa med Amanda. Äta glass och begrava våra sorger. Eller ja, kanske inte men något i den stilen. 

Är det nu man är världens torraste människa när man säger att man inte kommer ihåg? För vissa verkar det väldigt speciellt och jag önskar att jag kommer ihåg men jag gör verkligen inte det. 

Kyss är förresten ett ganska fult ord. Hur ofta använder man det? Jag gör aldrig det i alla fall. Men om jag nu skulle göra det så kan jag ju säga att de kyssarna jag får nu, får jag aldrig nog av. 

Ni vet den där känslan när man lyssnar på en låt och den bara stämmer så bra så man nästan undrar om artisten har skuggat en eller något.

 

 

 

 

En av mina största drömmar är att flytta till USA. Antingen att jag kommer in här på mäklarlinjen till hösten och att jag kan flytta till USA så fort jag är klar med den och jobba där. Eller om det blir så att jag inte kommer in så skulle jag vilja flytta dit ändå, vad jag ska sysselsätta mig med vet jag inte men det löser sig säkert. Helst någon utav de varmare delarna av landet. Västkusten eller Florida. Varför just USA vet jag inte men det är något som lockar med det landet. Sen skulle jag helst inte vilja flytta ensam. 

Sen drömmer man ju om familj och sånt skit men jag är ju bara 18 så det kan ju vänta några år. 

Landade mycket tidigare än väntat med planet från Marquette så har snart gjort ingenting i två timmar här på O'hare. Gick av planet och mådde bara jättedåligt och var ganska hungrig. Sen har dom så sjukt konstiga menyer här och jag kände verkligen inte för att ställa mig i en kö och inte fatta ett skit. Ville bara ha donken så mycket men hittade det ingenstans. Började gå mot min gate och värsta food courten uppenbarar sig. Det fanns donken. Jag dog lite av lycka. Hade en svensk familj bredvid mig samtidigt. Det var ett litet lyckligt moment. Sen skulle såklart internet strula som fan och jag fick inte det att fungera. Så nu har jag betalt för den skiten och köpt mig ett par Rayban aviatots som plåster på såren. Det känns ganska bra! 

De här tio dagarna gick alldeles för fort och det var jobbigare än någonsin att lämna min bättre halva idag. Ganska förkrossande om jag ska vara ärlig och om det ens är ett ord. Annars kom jag på det nu. Inga ord kan beskriva hur mycket jag längtar till jul nu. 

Jag är mer än nöjd med min resa. Har fått med mig så mycket bra saker hem och jag har fått spendera tid med världens bästa människa. Jag älskar dig så himla mycket hjärtat! 

- Jag hatar att ha flera smaker i munnen samtidigt. Tex blanda dricka och mat i munnen, äta mer än en smarties åt gången. 

- Jag letar alltid efter böjda, vikta eller knöliga chips i påsen. 

- Jag hatar höga strumpor. Om dom inte är riktigt gosiga. 

- Att ha min pojkväns kläder är det bästa som finns. 

- Jag har ett sånt fruktansvärt dåligt självförtroende men är ganska bra på att låtsas att det är bra. 

- Jag tycker Coca cola zero är mycket godare än vanlig Cola. Den klibbar inte på tänderna. 

- Jag blir så fruktansvärt arg och frustrerad på människor som säger saker som är så jävla onödiga och som sårar andra människor. Men jag säger aldrig ifrån. 

"Så rädd att du någonsin ska se mig såsom jag ser mig själv" 

Hoppas ni har det lika kallt och regnigt där hemma som jag har det här. Har precis kommit tillbaka efter en rundtur med Tina och Lauren. Vi har ätit lunch på något ställe som jag inte alls kommer ihåg vad det hette. Men det var gott ändå! Vi har pratat om att vi ska gå på någon midnight musical om någon dag. Tydligen ska hela publiken och alla klä ut sig, det kan bli hur kul som helst. Lite bilder från so far. 

Hej svejs! Allt bra? 

 

Med mig är det hur bra som helst. Ganska trött bara, det är en ganska stor omställning med tiden. Men kommer troligtvis vara i fas imorgon.

 

Igår när jag landade här i Marquette var jag så trött så jag knappt visste vad jag hette. Somnade i pricip stående. Bästa natten på två månader! Jag behöver väl inte säga mer än så. Idag har jag sprungit lite i affärer med Tina. Vi åt lunch på KFC. Sen har vi stökat i köket nu på eftermiddagen. Bakat en fet chokladkaka! Ni vet en sån riktig som man ser på filmerna. Annars så måste jag vara jättetråkig och säga att det ser nästan ut som hemma. Samma väder och samma miljö. Bara husen och bilarna som skiljer sig lite.

 

Kommer pausa med dagarna nu när jag är i USA. Men återkommer när jag är hemma igen med dom. 

Imorgon bär det av vid sex på morgonen så nästa gång vi hörs är jag troligtvis i London. 

Måste bara säga att hösten är bra fin. Bilden är från imorse när jag promenerade till tåget. 

Har mina kläder som jag ska flyga i på mig. Bekvämt, varmt och gosigt 

Jag är ganska nervös, fast jag vet att det kommer gå bra. Måste lära mig att lita på mig själv. 

Måndag och tisdag spenderade jag i stallet och det kändes så himla bra. Onsdag var en chilldag, väldigt behövd. Torsdag jobbade jag mellan 8-11 och sen var jag på gymmet. Körde brorsan till träningen, hämtade mamma på jobbet och var och handlade. Idag har jag jobbat mellan 9-15 och sen var det hockey för hela slanten. Imorgon är det jobb och sen middag med världens finaste tjejer och övernattning hos Ängeltilde. På söndag är det lunch hos Jespers föräldrar och sen ska vi till Arlanda. Blir troligtvis en lugn kväll där och tidigt i säng. 

En riktigt skön vecka men nu är jag bra trött och bara längtar efter att få sova. Har tjatat så mycket om allting känns det som. 

Nu ska jag packa klart min väska och fixa det sista innan resan. Nerverna börjar komma nu och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det men det löser sig säkert! 

Så stressad jag blev. Men vill inte utesluta något så det får bli som det blir. 

Jag använder i princip aldrig väska men det finns fyra saker jag alltid har i väskan. Läppsyl, tamponger, snoddar och tuggummin. Men om jag någon dag skulle ha väska, typ på krogen så har jag alltid plånbok, nycklar, smink, parfym, något klädesplagg och hörlurar med mig. 

Har kommit hem nu efter lite jobb på förmiddagen och sen gym på det. Har käkat en härlig plocksallad från Ica nu till lunch. Ska snart köra lillebror till träningen och sen hämta mamma på jobbet. 

Imorgon är det också jobb som gäller. Tur att jag i princip har packat klart allting för nu har jag inte mycket tid över innan jag åker. Imorgon är det äntligen dags för KHK - DIF med. 

Fick ett brev på posten av min familj idag. Jag blev så himla glad. Det är verkligen små saker som spelar roll. En påse djungelvrål och ett brev. Tack! 

Jag har tre syskon, två hel och en halv. Jag är äldst i en skara på fyra.

 

Min äldsta bror är född -99 och heter Otto. Ena dagen kommer vi ganska bra överrens och har väldigt kul tillsammans och nästa sekund är han bara en jävla skitunge som tror han är bättre än alla andra. Vi umgås inte om vi inte absolut behöver det eller om det är något speciellt. Han spelar hockey så det är väl lite tack vare honom som jag har fått mitt intresse. Vi ska gå tillsammans på Djurgården - Karlskrona på fredag och det ser jag fram emot.

 

Sen kommer Alexander som är född -02. Han går mig på nerverna mest hela tiden och är bara väldigt jobbig. Men kan vara ganska gullig ibland och jag skrattar väldigt ofta åt honom. Han är en funderare som är väldigt speciell. Blyg och inte alls lika framåt som mig och Otto. Alex har svårt att ta kontakt med nya människor och är väl inte den populära killen i skolan. Men det går ganska bra för honom ändå. Han är riktigt duktig på innebandy.

 

Sist men inte minst är Alva. Vi har enbart samma pappa så hon bor hos honom vilket gör att vi inte har så jättebra kontakt. Men det är alltid lika kul att träffa henne. Antar att det är därför det är henne som jag stör mig minst på av mina syskon. Alva är född -06 och har precis börjat skolan. Samma lärare som jag hade ettan till trean. Det är kul!

 

Idag vaknade jag vid halv 11 med världens huvudvärk, den som jag somnade med igår. Så jag gick och la mig igen och kollade på film i sängen men helst plötsligt så lagade dom mat. Somnade som en stock igen och nu känns det lite bättre. Fixade lite i rummet och såg att någon hade ställt en bit sockerkaka till mig på min hylla. Söt lillebror jag har! 

Ska komma ihåg att lägga upp dag 10 sen. 

Jag har precis kommit ur duschen nu och totaldäckat i sängen. Jag är inte van att hålla igång så som man gör en hel dag i stallet. Förut var det inga problem men nu när man är ovan så känns det ordentligt. Jag är så trött i varenda muskel, skulle kunna gå och lägga mig nu och somna för natten. Men ikväll är det jobb i ishallen. 

Idag var Sara med i stallet och det var lite skillnad om man jämför igår. Red ut på både Uno och Uzelia. 

Gosade lite med det socialaste fölet jag har träffat. Helt underbar! 

 

Jag har ju nämnt tidigare att jag är en hästmänniska och har ridit i nio år nu. Även om jag har hållit på med hästar i nio år så hade det här med ridningen gått upp och ner. Ena stunden så faller allting på plats och det känns verkligen hur bra som helst och nästa sekund så undrar man ju varför man inte spelar schack eller samlar på frimärken istället. Men jag antar att det är så i alla sporter, att det går i vågor.

 

Jag valde i alla fall att sluta på ridskolan för snart fyra år sedan och har sen dess bara ridit privat och med skolan. Det räckte så för mig eftersom att jag inte kände att jag fick ut så mycket av ridskolan en gång i veckan och det var så himla dyrt. Red en gång i veckan med skolan på Botkyrka Ridsällskap där jag trivdes väldigt bra, nackdelen var bara att det var så himla långt att åka. Fast det blev två dagar i veckan om man räknar med praktiken med.

 

Efter jullovet i tvåan så började jag praktisera på Jursta. Där trivdes jag väldigt bra, eller ska jag säga trivs kanske. Praktiserade där en gång i veckan i hela trean också. Fick en favorithäst väldigt tidigt som värmer hela mitt hjärta bara jag tittar på honom.

 

Efter ett riduppehåll på hela sommaren så är jag äntligen tillbaka, det är det som är poängen. Jag har spenderat mig dag på Jursta. Jag trodde att det skulle bli lite jobbigt att vara tillbaka och dessutom vara själv. Men det var det bästa på länge. Lyckan att bara få gosa med hästarna igen. Den är obeskrivlig. Även om jag kanske inte vill ha en egen häst så kommer alltid hästarna finnas med mig. Min enorma glädje när jag satt upp på min favoritskithäst idag, den går inte att beskriva. Kalla mig tönt eller vad som helst, men det var en sån lättnad.

 

Red även på en treåring och blir lika imponerad varje gång. Att en häst som är ganska nyinriden kan gå som en sådan klocka i skogen. Sen att hon var lite skänkeldöv ibland och tyckte att vi skulle hoppa över alla vattenpölarna gjorde ingenting. Hon var den sötaste lilla åsna jag har ridit. Man blir liksom helt stolt i mammahjärtat när man galopperar fram där i skogen och hon bara pinnar på. Hjärtisen. Ännu en liten favorit.

 

Jag är så oehört glad att jag har fått träffa sådana människor som familjen Nilsson på Jursta. Några som inte bryr sig om att det ska vara det senaste, flådigaste stallet med alla balla maskiner. Några som inte behöver gå runt i Kingsland eller Pikeur bara för att det är fina märken, utan att man kan vara bland dom bästa i Sverige ändå. Veta att man har kämpat sig dit med en järnvilja och ren kunskap.

 

Kan slänga upp lite bilder på pållarna imorgon.

 

Passande att den här kom just idag. Idag hade jag på mig Hunterstövlar, ridbyxor från Whitaker, en underställströja och min Student 2013 tröja. Jag tog faktiskt ingen bild för det var inte en sån jättevacker syn. Men nu vet ni.

Har en härlig vecka att se fram emot. Tre dagar i stallet, lite jobb i ishallen och jobb på mammas jobb. En riktig spännande hockeymatch i slutet av veckan också. Så nu är det bara massa saker att se fram emot. Bara börja med att dra på ridbyxorna imorgon och äntligen få träffa min älskade Uno igen. 

 

Jag är både döpt och konfirmerad men är inte alls troende. Döpta blir väl i princip alla och man har inte så mycket att säga till om då. Konfirmationen däremot var mitt eget val, enbart för jag hade hört hur kul det var och jag ångrar inte det en sekund. Vi var en grupp på 13 konfirmander och 11 ledare. Inte för att vi var bråkiga utan att för det blev så. Vi blev riktigt tighta och hade väldigt kul tillsammans. Skönaste prästerna man kan tänka sig och ja, det var något av det roligaste jag har gjort. Lägret på Gotland kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.

 

 

 

 

Oj, svårast hittills. Att kunna välja bara ett ögonblick. Hur många gånger har man inte tänkt "Om jag bara kunde få pausa tiden"

 

Det finns dock ett som är mer speciellt än något annat. Värmen som går i min kropp när jag tänker på det. Men jag tänker faktiskt inte berätta om det. Men det är ett ögonblick som jag skulle kunna leva i resten av livet.

 

 

 

Femte Oktober redan, det är helt sjukt va tiden går. Det var 49 dagar när jag bokade min resa till USA och nu är det bara 9 dagar kvar. Alltså nere på enkelsiffrigt. 

Idag har varit en bra dag. Körde ett ganska så tufft pass på gymmet och har sen varit och handlat lite smått och gott till resan. 

Folk vill att jag ska följa med ut ikväll men jag tror att jag skiter i det. Skönt att bara vara hemma och ta det lungt. Har precis börjat laga lite middag. Hasselbackspotatis och Oxfilé står på lördagsmenyn. Ska ge mig på att göra en rödvinssås också men det kan ju sluta hur som. 

Dag åtta kommer upp senare ikväll. 

 

Jag har inte bara en bästa vän utan fyra. Det känns egentligen ganska dåligt att sätta stämplar på sina vänner för alla mina vänner är bra på olika sätt. Men det finns fyra som ställer upp när jag än behöver det och skulle göra lika mycket för mig som jag skulle göra för dom.

Mina bästa vänner är dom som jag skrattar med, gråter med och älskar att vara med. Vi har gått igenom de mest jobbiga stunderna och de mest underbara stunderna och jag känner mig så lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv. Jag skulle verkligen kunna sitta och skriva hur mycket som helst om dom här fina människorna men jag vet att dom vet att jag älskar dom så himla mycket och är så tacksam att dom är en del av mitt liv.

 

Mimmi Nöjd, Caroline Björnemalm, Jesper Tiselius och Matilda Wallgren. Vad skulle jag göra utan er? Mina absolut bästa vänner! Ni är mina starkast lysande stjärnor och jag älskar er!

 

 

 

 

 

 

 

Min dag har varit ganska så tråkig och innehållslös. Vaknade runt 12, lite småbakis sådär och kände mig lite hängig. Så låg kvar i sängen en stund och höll på lite med telefonen. Sen pallrade jag mig upp och åt en väldigt tråkig frukost. Sen kollade jag på första avsnittet av den femte säsongen av Glee. Sen var jag iväg på vårdcentralen och fixade med en grej som hade blivit fel efter mitt senaste läkarbesök. Nu ligger jag här och skriver det här inlägget. Ska snart ta mig något att äta och sen åka och jobba. Kommer väl vara hemma till 22 eller något ikväll och då är det lagom att somna till en rulle.

 

Men det kan vara skönt med en göra ingenting dag också, bara det att jag har lite för många utav dom just nu.

Men nu mina kära läsare är det inte långt kvar och det börjar så sakteliga falla på plats i mitt huvud.

 

All svensk musik som bara väller in nu. Man kan ju inte annat än älska!

 

 

Kommer typ somna på bussen nu. Skulle ju inte dricka ikväll men det gick ju sådär. 

 

Kärlek är vackert, oförutsägbart, ömsesidigt och bara hur härligt som helst. Kärlek är för mig inte bara bandet mellan två individer. Kärlek är en känsla när man tycker om något, det är lycka. Den här frågan kan man ju skriva ett bibellångt svar till men jag tänker inte ge mig på det. Jag har inte samma kärlek till min mamma som till saltlakrits liksom men det är ändå kärlek.

 

Den vackraste kärleken måste däremot vara den mellan två individer. När två människor litar på varandra, finns där för varandra och bara trivs så underbart bra i varandras sällskap. När det räcker att personen är i ett annat rum och man känner ett sting av saknad. Att få leva och spendera tid tillsammans, bygga upp ett förhållande, en vardag. Att känna att man är tillsammans med sin bästa vän. En person som vet allt och lite till och som är den första man vänder sig till om det skulle vara något.

 

Gjorde ett försök till att var djup. Det gick inte så bra. Får lite prestationsångest. Varför är det så mycket lättare att skriva när ingen ska läsa?

 

 

I min familj har vi alltid älskat att resa, framförallt på pappas sida. Vi har främst åkt för att fira att någon har fyllt jämnt.

Första gången jag var utomands var 1997 och då var jag i Portugal. Kommer inte ihåg något därifrån men har sett en del bilder och det verkade vara ett väldigt fint ställe. Min nästa resa gick till Cypern, kommer inte ihåg när det var men jag tror att det var 1998, kommer inte ihåg något av den resan heller. Sen så var vi i Bulgarien, den resan kommer jag ihåg. Det måste också ha varit 1998. Den resan kommer jag ihåg för att det hände en ganska allvarlig sak när vi var där men det är inget som jag vill berätta om. Mest för min familjs skull.

Sen i april -00 så var vi på Mallorca. Därifrån kommer jag ihåg att det var svinkallt i vattnet och jag vägrade att gå i den stora poolen trots att pappa sa att jag skulle bottna. Sen hade jag en jätteful baddräkt med fiskar på.

Där var det ganska tätt med resor men sen var det uppehåll fram tills Oktober 2003, då var vi på Cypern igen. Samma ställe som sist. Då var jag med i Super Kids och jag kom ihåg hur mycket jag hatade det, alla andra åkte på utflykter men inte jag för jag var tvungen att gå på Super Kids. Då åkte vi för att fira min pappas morfar som fyllde 85 eller nått. Så vi var ett gäng på 18 personer om jag inte minns helt fel. Det var en resa som inte mamma var med på för det var mitt under skilsmässan. Det var sista utlandssemestern som jag gjorde med pappa. Men dom har bokat en ny resa nu i februari för att fira farfar som fyller 70. Oj, va gammal han börjar bli! Men jag är inte medräknad på den. Jag har ju ingen aning nu vag jag gör i februari så det gör inte mig så mycket.

 

Men 2006 så var jag med min familj i Egypten och det kommer jag ihåg som ett skitig och lite obehagligt land. De är så fruktansvärt påflugna och jobbiga på gatorna så jag var ganska rädd för att lämna hotellet. Men inne på hotellområdet så var det jättefint. Det var dock det landet som har haft skönast värme. Den är torr och härlig.

Sen 2009 så var vi i Thailand. Det var en jävla flygresa och man var jetlagad som sjutton när man kom fram men om det är något land man måste besöka innan man dör så är det Thailand. Det är så fint och människorna är så trevliga. Vi bodde på ett sånt fint hotell! Sen hade jag lite problem med maten eftersom jag inte gillar asiatiskt men det gick bra. Det var stadiga efterrätter.

 

Slutligen, sommaren 2012 så var jag och tre underbara tjejkompisar i Cypern. Min tredje gång på den fantastiska ön! Det var så sjukt kul, bara att få åka iväg med tre kompisar helt själva. Vi var inte ute efter värsta festresan utan åkte till ett lugnare ställe och bara hade det bra. Levde på Lays, frukt, alkohol och grekisk yoghurt.  Jag är lite ledsen över att det inte blev någon solsemester den här sommaren men det kommer helt klart vara värt det om två veckor när jag äntligen får sätta mina fötter på amerikansk mark för första gången.

 

 

Käkade lunch med fina Jennifer idag på förmiddagen. Det är så himla skönt att träffa vänner som man inte träffas så ofta. Man har så himla mycket att ta igen och prata om och allting känns så bra. Speciellt när det är en vän som i princip alltid har bra svar på tal och tänker snudd på likadant som en själv. 

Börjar jobba vid 18 idag så nu har jag en hel del dötid att slå ihjäl men det ska nog gå bra.