Det är inte förrens man hänger där över toaletten och inser att det är inte magsjuka där nere, det är ångest. Ångesten som inte kroppen klarar av att ta hand om. 

När känslorna letar sig upp ur bröstet och ner i avloppet, för de har ingen annanstans att ta vägen. Det är när kroppen inte räcker till och ångesten inte hittar någon annan väg ut. 

Den har ingenstans att ta vägen, varenda skrymsle är uppätet. Det har pågått i åratal. Det var bara en tidsfråga innan kroppen skulle få nog och sakta men säkert spricka inombords. 

Göm problemen och foga i sprickorna, det skulle fungera - tillsvidare. 

Men inga tätningar kommer någonsin vara tillräckligt bra. Det kommer till att krävas en komplett lagning.