Livet vände och det bästa hände! Jag har köpt en katt. Han är det finaste jag har och jag spricker av lycka varje gång jag tittar på honom! 

 

Bilder kommer snart!! 

Tycker det är så märkligt att folk gång på gång visar upp beteende som förvånar, speciellt när det är personer man tror/trodde man känner. 

Usch vad det känns som att jag har gått och blivit en negativ person, så är inte fallet. Jag är allt som oftast väldigt glad men känner väl nu bara att min bägare har runnit över. Jag är numera en sån realist. 

Har ju lyckats komma tillbaka på banan efter att ha blivit sårad tidigare. Men jag tror att denna gången tog nog priset. Eller blir det kanske värre för varje gång? Jag vet inte. 

 

Jag slutar ju aldrig förvånas över min egen dumhet. Den 21 augusti skrev jag en lista till mig själv som jag döpte till Liljas lärorika lista och tanken var ju att den skulle finnas som någon form av riktlinjer till mig själv som jag skulle ta någon form av lärdom av. Tror ni att jag gjorde det då? Jo minsann, men tror ni att det hjälpte då? Nej men knappast. Här står jag ju återigen med handen i kakburken och känner mig både naiv, lättlurad och ganska så körd. Hur svårt kan det vara tänker ni nu? Det är ju dina egna regler. Jovars, men jag tänker att regler är ju till för att brytas och man måste ju våga för att vinna. HAHA! 

 

Asså är det jag som är förbannat dum eller är det bara så att människor inte längre har någon som helst tanke bakom hur man behandlar andra människor. Jag blir inte klok. KAN MAN FÅ BEGÄRA LITE FUCKING ÄRLIGHET ELLER? Nä, okej. Tydligen inte. Just nu känner jag mest bara att alla kan gå och ta sig någonstans där solen inte skiner. Eller kanske inte exakt alla, men många.  HA DET OFINT. Hej svejs. 

 

Ett inlägg i månaden, det är ju i alla fall bättre än  inget inlägg. Fan, jag som älskar att skriva av mig och dela mig mig av fantastiska bilder som jag hittar när jag är ute i den vida internetdjungeln. Nu har jag liksom tappat det helt. Men kanske att jag skulle kunna bli bättre på att dela bilder med er i alla fall. 

 

Jag har precis tillfrisknat från en tuff sjukdomsperiod. Hade en seg bakterieinfektion som inte riktigt ville lämna mig men nuså är jag på bättringsvägen. Behöver kanske helgen att hitta någon form av matlust igen men sen så. 

 

Här är det snart dags att ta helg. Jag känner mig klar med denna veckan och vill inget annat än att lämna den bakom mig.

Ibland blir jag så trött på mig själv, jag skriver listor och annat till mig själv för att jag inte ska ramla i mina egna fällor men det är precis vad som händer. Gång på gång. Men nu kan det kanske vara bra. Ska enbart tänka på mig nu, jag är mitt svagaste jag vid denna tidpunkt men ge mig en månad och hoppas så innerligt att jag ska kunna säga motsatsen. Jag måste kämpa nu. Målet är nära!