Det två människorna som gjorde att jag kom till världen heter Angeliqa och Mikael. Min mamma är född den 14 november 1973 och min pappa den 7 april 1971, de är alltså 39 och 42 år gamla.

 

Min mamma är en människa med mycket personlighet. Hon kan verkligen vara världens bästa och även världens mest envisaste människa. Det spelar ingen roll hur fel hon har, det går ändå inte att erkänna det. Men mamma är nog ändå den som jag vänder mig till först om det skulle vara något, hon har i de flesta fall väldigt bra svar på tal.

 

Min pappa är lite sån att han snackar först och tänker sen. Han har lite skeva sätt att se på olika saker och ibland är han den som får en på rätt bana igen. Pappa är även väldigt smart, tekniskt och mattesmart. Hemma hos pappa så finns alla prylar i elektronikväg som man kan tänkas behöva och även som man inte kan tänkas behöva.

 

Jag tror att jag ör en väldigt stark kombination av båda mina föräldrar. Jag är ganska smart och allmänbildad som mamma, sen säger folk att vi är jättelika till utseendet men det håller inte jag med om. Vi har bruna ögon, that's all.

Sen har jag mer pappas tänk och hans kroppsbyggnad. Jag är ganska lång och bred. Mamma är kort och mest liten.

 

Som ni säkert har förstått så bor mina föräldrar inte tillsammans längre, det var snart tio år sedan de gjorde det. Så jag har fått turen att få in två nya människor i mitt liv med. Inga som jag skulle kalla mina föräldrar men det är ju ändå lite som det. Både mamma och pappa hittade nya ganska så direkt efter de delade på sig och har hållit fast vid dom ända till nu, vilket är otroligt skönt så man slipper det problemet. Jag vet många som inte alls trivs med sina föräldrars nya. Men som sagt så har jag haft turen och trivs jättebra. Pappas nya heter Anna och hon är en väldigt glad och lättsam prick. Vi har oftast väldigt kul tillsammans och hon är bra att ha på många sätt. Mammas nya heter Jonne och han är också för det mesta glad och lättsam. Vi har oftare konflikter eftersom vi bor under samma tak och har gjort det i snart sju år.

 

Om det är nu jag ska lägga in bilder på dom så orkar jag inte det. Ni får nöja er med en ganska osammanhängande beskrivning.

Den har rubriken kan tolkas på hur många sätt som helst men jag tror att jag håller mig till det simpla. Min första kärlek hette Anton. Vi blev "ihop" redan i tvåan någon gång och var väl det tills dess att jag flyttade till Stockholm mer eller mindre. Vi gjorde alltså slut i femman. Men kära var vi nog inte. VI var bara bästa vänner och grannar. Vi spelade NHL på hans Gamecube och hade sällskap till och från skolan varje dag.  Sen var vi tillsammans med andra under tiden också. Så seriöst tog man på kärlek när man var yngre.

 

Sen har det gått ganska trögt. Jag tycker att det här är så svårt att berätta om för jag är så osäker på mig själv. Jag har i mina äldre dagar haft jättelätt att falla för människor som visa mina intresse för mig. Men det har liksom aldrig blivit mer än så. Det har aldrig varit någon som har orkat plocka upp mig om man kan säga så. Vilket jag nu i efterhand är ganska glad för. För nu i efterhand så inser jag att jag aldrig har varit kär i någon utav dom som jag har fallit för. Nu när jag faktiskt är kär på riktigt och vet hur det ska kännas.

 

Så man skulle väl kunna säga att min första riktiga kärlek är den underbara människan som jag idag kan med stolthet kalla min pojkvän.

 

Jag älskar dig av hela mitt hjärta!

 

 

 

Ja, jag behöver väl inte säga vem jag syftar på.

 

Nu är det faktiskt såhär att jag redan har gjort ett ganska långt inlägg om mig själv så om ni kikar här till höger och klickar på om mig så kommer ni till det inlägget. Där står det mesta som ni behöver veta om mig men jag tänkte att jag kanske kunde komma med något lite nytt som inte står med i det inlägget.

 

När man gick i grundskolan förut så gick man ju på hälsokontroller hos skolsköterskan med jämna mellanrum för att kolla längd, vikt och svarade på massa jobbiga frågor. Då kollar dom även ryggen och när jag var tio år så visade det sig att min inte riktigt var som den skulle men just då så gjordes det ingenting åt saken. Men det blev sakta men säkert värre och precis efter jag hade flyttat till Stockholm så var jag på kontroll igen och då hade jag en krök på min ryggrad på ca 38 grader och var ungefär en månad från operation. Det visade sig även sen att ryggraden även var roterad och då fick jag diagnosen Scolios. Ni kan googla det för mer information. Så då var det snabba puckar och jag var regelbundet på både Karolinska i Huddinge och på St Görans. Jag hade två stycken läkare som båda två var hur bra som helst. Tomas och Mats. Tomas var min Ortoped på Karolinska och Mats var min korsettmakare på St Göran. Det var alltså med hjälp av korsett som det här skulle rätta till sig i min rygg. Jag har tyvärr inga bilder på hur den såg ut men kanske att jag kan kika in på mammas dator och att hon har någon. Men det var i alla fall en möjäng i hårdplast som gick från armhålan och en bra bit ner på rumpan. Den levde jag med tjugo timmar om dygnet i ungefär tre år. Smal som en sticka blev jag och inga kläder kunde jag ha. Var tvungen att ändra om matvanor, kläder ja i princip allting. Var på regelbundna kontroller och har röntgat mig mer gånger än fingrar och tår skulle jag gissa. Fick nya korsett tre gånger om jag inte minns helt fel allt eftersom att jag växte och det blev bättre och bättre.

 

Nu har jag varit friskförklarad i ett år men jag har fortfarande en krök kvar som är på ungefär 26 grader men det är troligtvis ingenting som jag kommer märka av i framtiden. Men jag står just nu istället mitt i ett drama mellan försäkringsbolaget och läkarna. De ska försöka ta reda på om jag kan få några komplikationer av det här i framtiden och då få en summa för det av försäkringsbolaget.

 

Det var väl det om min sjukdom. Fråga om det är något som är oklart. Det är ganska svårt att förklara.

 

Sen kan jag väl berätta att jag är en hästtjej. Jag har ridit i nio år nu och tycker om det precis lika mycket nu som då. Även om jag nu har ett uppehåll och inte har ridit på ett tag så längtar jag ganska mycket efter att komma upp i sadeln igen. Vilket förhoppningsvis kommer ske ganska så snart.

 

 

 

 

Tänkte att jag börjar med dagarna imorgon.

Godnatt och sov så gott hörrni så hörs vi imorgon. 

Hittade en lista på någons blogg som jag ramlade in på och tänkte att det kan ju vara intressant att ha någonting att skriva om varje dag.

 

Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Platser jag har besökt.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första. 
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats. 
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag är en människa som ganska ofta tänker för mycket för mitt eget bästa. Just nu har jag tänkt extra mycket, sen den fjärde juni när jag tog studenten så har livet varit en berg och dalbana. Det var en nystart, man har inte längre skolan som trygghet utan man ska klara av att stå på egna ben. Tanken är då att man ska vara redo, att från en dag till en annan bara kliva ut i livet och man har skyhöga förväntningar på allting. Sen när det inte alls går som planerat så känner man sig som den mest misslyckade personen som har sina fötter på jorden.

 

Jag har en dröm om att bli mäklare. Hus och inredning är något som intresserar mig väldigt mycket och jag har bestämt att en dag ska jag jobba med något som innefattar någonting utav det. Så jag hade en stark plan vad jag ville göra efter skolan, jag skulle ta mitt pick och pack och bosätta mig i Gävle och gå tre år på högskolan där och utbilda mig till mäklare. Men den planen gick i kras någon gång mitt i sommaren när det visade sig att jag inte kom in. Så misslyckad som jag kände mig då, just när jag läste det har jag nog aldrig känt mig förut. Jag har aldrig haft problem med något som innefattar kunskap förut och sen få besked att man inte kommer in. Det var en extrem nedbrytande känsla.

 

Sen under sommaren så har jag kämpat med att ta körkort. Jag klarade teorin på första försöket men inte uppkörningen och där kom ytterligare en besvikelse. Sen när jag väl hade mitt körkort kunde jag knappt glädjas åt det eftersom att jag inte var bra nog som inte kunde klara det på första försöket.

 

Jag fick ett jobb i somras också, ett jobb på 25 timmar i veckan vilket kändes fantastiskt eftersom jag inte kom in på högskolan. Då behövde jag inte gå runt och oro mig över att vara fattig som en kyrkråtta resten av livet. Jag hade ju åtminstone ett jobb. Men det visade sig att det var det värsta jag har gjort. Tänk er att jobba på en snabbmatskedja, att vara så fruktansvärt underbemannade. Irritationen bara stiger och stiger. Sen efter femte nattpasset i rad så ville man helst bara sätta ett skott i nacken. Det var bland det värsta jag har gjort. Så jag sket i vilket och sa upp mig efter en och en halv månad. Jag kände att det fick bära eller brista. Jag klarade inte av att vara kvar där en sekund till. Och med det, ytterligare ett nederlag. Visserligen självförvållat, men ändå.

 

Så här sitter jag nu, med en hel del motgångar i bagaget och har haft den tuffaste perioden i mitt liv under den här sommaren. Men skam den som ger sig. Min lillebror sa något till mig som rörde mig ganska mycket "Ge allt men aldrig upp!" 

 

Men så finns det småsaker som gör att man hela tiden orkar med vardagen trots flera stora misslyckanden. Samtidigt som den här sommaren har varit den värsta tiden i livet så har den även varit den bästa. Jag har träffat den mest fantastiska människan som går i ett par skor och jag är evigt tacksam till att just jag fick den chansen.

 

Jag kan med stolthet säga att jag har en sådan bra familj som har stöttat mig igenom det här, alltid försökt hålla humöret uppe trots att jag har varit jävulens unge ett flertal gånger bara för att jag har varit så fruktansvärt besviken på mig själv. Sen de mest fantastiska vännerna som ställer upp i alla väder. Förlåt att jag har varit en jobbig jävel den här sommaren men jag vill att ni ska veta att hade det inte varit för er så hade jag inte haft speciellt mycket att ta mig tillbaka till. Bäst av allt, människan som betyder allt för mig. Världens bästa pojkvän. Som har stått vid min sida hela sommaren. Någon som jag har längtat efter att komma hem till varje dag efter jobbet. Någon som har stått ut med både det ena och det andra. Som jag sa innan så är jag evigt tacksam att just jag har fått chansen att träffa en sån underbar människa. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur mycket jag älskar honom.

Ännu en vecka har gått och ingen är gladare än jag för det. Det betyder bara att det är kortare tid till jag åker. Det känns som att det börjar närma sig nu med bara sjutton dagar kvar och jag längtar så jag spricker. 

Det är ju som sagt fredag idag men det är inte så kul som det låter. Jag ska tillbringa min kväll med mamma. Vi är ensamma hemma i helgen och bestämde att vi skulle hitta på något roligt tillsammans. Sen är jag fortfarande förkyld och känner inte alls för en utgång. Jag känner att jag behöver komma igång och träna igen också men då vill jag vara helt frisk så att man inte gör något värre. Så på söndag så kanske det finns en chans att man kan ta ett lugnt pass på gymmet igen. 

 

Här snoras och hostas det för fullt. Trevligt välkomnande till min blogg va? Förkylningen håller i och har även haft en del febertoppar. Inte så roligt men det kunde ha varit värre.

 

I morse krigade jag iväg till läkaren för att jag är mitt i ett drama mellan läkare och försäkringsbolag. Det gick väl inte alls som jag hade tänkt mig och det känns som att den här "konflikten" kan ta ett tag. Det är svårt för en läkare att säga nu hur det här kommer påverka min funktionsnedsättning i framtiden och därför så står det ganska still. Det är eventuellt så att jag måste tillbaka till Karolinska och ortopeden för att få svar och det är det sista jag vill. Men nu ska vi låta det vara i ca tre månader och se vad som händer.

 

Hon passade på att konstatera att det inte var halsfluss den här gången i alla fall. Sen att jag absolut skulle komma tillbaka om inte febern gav sig.

 

Igår så jobbade jag hela dagen därav inget bloggande, kom hem och var helt slut. Somnade vid sju och vaknade vid strax innan tio. Men hade absolut inget problem att somna om igen sen. Finns ingen bättre känsla än att sova när man verkligen är hur fruktansvärt trött som helst.

 

 

Tänkte att jag skulle slänga upp ett inlägg från ishallen men blogg.se appen fungerar inte med iOS7 än så det fick bli såhär. Det var inte alls så mycket folk som jag hade väntat mig och vi var sex personer som jobbade så det var inte sådär jättemycket att göra. Sköna stålar.

 

Nu ska jag krypa ner i min säng och kolla på ett avsnitt Prison Break innan jag ska sova. Klockan är ställd till imorgon och det känns minst sagt konstigt. Det var ett tag sen sist. Men det ska bli skönt att komma iväg och träffa alla härliga ungar igen. Så jag tänket sätta punkt för den här dagen och säga god natt!

 

Förlåt att jag inte har uppdaterat någonting med det har strulat massa med bloggen med lösenord och mail och hit och dit. Men nu är allt som det ska igen och jag lovar att jag ska uppdatera som vanligt igen!

 

Är sjuk igen, en riktig dunderförkylning har fått grepp om mig och jag känner mig helt död. Min kropp har inga krafter alls. Men ska jobba ikväll i ishallen, ute i det kalla. Sen imorgon ska jag jobba på mammas förskola, så det kunde ju inte komma mer lägligt. Så jävla typiskt. Men vad gör man inte för lite pengar.

 

Ska fortsätta kolla på Prison break och dricka lite te nu och hoppas på att det blir lite bättre i min hals. Så jag åtminstone kan kommunicera på något sätt.

 

Vi hörs lite senare

Lite tända ljus, godis och bara kura ihop sig under täcket framför en bra rulle. Det måste ju vara det bästa med hösten och vintern. Det är i alla fall det som jag tänker ägna min kväll åt. Jag tänker inte skriva något mer om den här dagen för den har varit ganska sämst så det finns inte så mycket att säga. Jag har varit hemma själv hela dagen och åstadkommit ungefär lika mycket som en gråsugga gör under sin livstid. Vad skrev jag just? Inget illa menat, dom är ju ganska söta och så men jag undrar vad dom har för mål i livet? Att inte bli fågelmat. Det är ungefär mitt mål också. Jag ska sluta nu, annars kommer det här gå utför. Vi hörs!

 

 

 

Skönt att vakna upp och inte vara bakis alls och och att det inte har försvunnit några pengar från kontot alls. Tro det eller ej men jag köpte inte ens en cider igår. Men det var kul ändå. Vilket man i princip alltid har på Vickan. Men det blev inte så jättesent ändå, åkte hem vid kvart över två ungefär. 

Idag blir det bara en lugn kväll. Ska åka och träna lite snart och sen bara åka hem och ta det lugnt. Det ska bli så skönt. Slänger upp lite bilder från igår. 

Tredje hjulet är alltid lika kul! 

En gång i tiden var jag ganska söt och hade lila glasögon.

 

Fredag, fest, utgång och fylla. Nä inte riktigt. En utgång får det bli men hur full den blir det kan bara tiden tala om.

 

Idag vaknade jag riktigt på fel sida kan jag tala om. Våra grannar har tydligen bestämt sig för att borra brunn och tyckte att klockan sju i morse var det en riktigt bra ide att köra igång med det. Sen att det finns grannar som ligger och sover det verkade vara en värdslig sak. Det kändes som att himlen skulle trilla ner och det var jordens brutalaste jordbävning som höll på. Men jag lyckades somna om efter en timme när bullrandet la sig lite.

 

Nu har det tagit mig snart en timme att skriva detta inlägg och jag känner att jag inte har så mycket mer att komma med så tänker nog sätta punkt nu. En tråkig jävla lista får avsluta alltihop.

 

 

 

 

Som ni uppenbarligen såg tidigare så gymmar jag, för tillfället väldigt flitigt. Fem dagar i veckan har det blivit nu senaste tiden och det känns hur bra som helst. Det hem med humöret att gå till gymmet det har både toppar och dalar. Under sommaren har jag tränat ungefär två gånger på kanske tre månader, vilket såklart är urkasst. Men ibland kommer man ut fokus och behöver lägga sin tid på annat. Sen att man kan tycka att det inte är så stor grej att lägga en timme eller två på gymmet men ibland så vill det sig bara inte. Sånt är livet.

 

Men som sagt så är jag inne i ett väldigt bra stim just nu och var för några veckor sen nere på en vikt som jag inte har vägt på evigheter men att nu har gått upp tre kilo igen för mig absolut ingenting när man faktiskt ser att det är musklerna som väger och inte den där ölkaggen.

 

Som jag också sa tidigare så har jag valt att just nu lägga mycket fokus på min bål och mina armar. Bålen för att jag behöver bli mer jämnstark i mina båda sidor, vilket jag får kämpa hårt för pga min sjukdom (kan ta det i ett annat inlägg) men det börjar ge resultat. Sen är det ju inte jättefult att ha en vältränad mage eller rygg. Armar och axlar är jag bara jättesvag i men det går ganska snabbt framåt där också. Det är så skönt när man sakteliga kan flytta ner den där lilla pinnen ett snäpp till en tyngre vikt. Sen tycker jag det är riktigt fint när man kan skymta triceps och muskler i axlarna.

 

Hur ser mitt träningsschema ut då?

Jag brukar börja med att springa i 20 minuter i ett behagligt tempo, skulle inte vilja säga att jag joggar utan det är mer i ett springtempo men ändå så att jag känner att jag har krafter kvar när jag kliver av bandet. Om det skulle vara så att banden är upptagna så tar jag crosstrainern istället men man ser inte tvn då haha. Sen kilar jag runt lite bland maskinerna, kollar på alla andra och funderar lite för att komma ner lite i puls innan jag tillslut bestämmer mig för var jag ska börja. Brukar bli samma maskin som alltid. Sen kör jag styrka i allt mellan 20 min och 80 min. Beroende på humör, ork, om det är mycket människor på gymmet osv. Kör en del bland maskinerna och sen fria vikter och vid cablecrossen. Men det brukar vara lite pin att vara i den hörnan för där är alla bufflar som jag brukar kalla dom. Dom står där vid spegeln och bara matar på och spanar in sig själva. Så jag kan ju säga till er att ni är definitivt inte så attraktiva som ni tror! Sen ibland så gör jag lite kondition efter också men det är sällan. Det är ju bara jättejobbigt.

 

Det var väl i princip det om min träning. Frågor kan ju ställas i en kommentar om det skulle kännas nödvändigt.

Slängde ihop ett fint collage på träningskläder som jag tyckte var fina.

 

 

 

Dagens outfit fick ni innan lite i all hast när jag var i Port 73. Äntligen får man plocka fram härliga mössor, halsdukar och koftor. Härlig affär den där Lager 157. I påsarna så hade jag två nya kängor från Skopunkten. En kofta från Bondelid och ett par 157 jeans. Jag hade lovat mig själv att jag hade köpförbud vad gällde koftor men den här var ett undantag. 

Växlat lite pengar har jag gjort också. Tänkte att det var lika bra när jag ändå var i farten. 

Lite pin att blogga från gymmet så ska väl återgå till anledningen att jag är här. 

Regnet smattrar på rutan och katten ligger i mitt knä (läs: över hela datorn) och kurrar. Ganska mysigt om jag ska vara ärlig.

 

Mamma stormade in i mitt rum tidigt i morse och frågade om jag ville åka och jobba på en förskola som jag aldrig har varit på och där jag inte känner någon men yrvaken som jag var så lät det inte så jättefrestande så jag skippade det. Vilket jag ångrar lite nu. Det hade kunnat varit kul.

 

Men jag har lite annat som jag måste pyssla med idag istället, ska köpa lite tråkiga nödvändigheter som jag behöver innan jag åker.

 

Sitter och klickar runt lite på olika hemsidor och hittar en hel del som jag verkligen skulle vilja ha nu till hösten.

 

 

På tal om ingenting. Som många av er vet så är hockey en sport som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har hållt på Färjestad sen jag var typ 9 år och kommer alltid göra det. Men nu är det så att min " modersklubb" (tro det eller ej men jag gick på hockey/skridskoskola när jag var liten) är i Allsvenskan och har gjort en riktig raketstart och man kan ju inte bli annat än stolt. Förra säsongen gick det käpprätt åt helvete men skam den som ger sig. De är tillbaka i allsvenskan och uppenbarligen starkare ån någonsin. Det är ju bra tur att de inte spelar i samma serie. 

Nu tänker jag och mitt nya helt underbart fluffiga täcke säga godnatt så hörs vi imorgon! 

Just nu sitter jag på jobbet och försöker äta en kebabtallrik men det kan vara den äckligaste jag någonsin ätit så det tar emot. Jag som älskar kebab. 

Dagen har spenderats på Ikea och jag kom hem med ett täcke och en hylla därifrån. Så städade till rummet och bäddade rent så längtar till att komma hem ikväll. Tränat har jag hunnit med också. 20 kissnödiga minuter på bandet känns som en evighet. 

Ska alldeles snart sova men måste prata med min pojkvän lite. Man tar all tid man kan få när han är på andra sidan Atlanten. 

Min tanke med en nya blogg var att jag skulle ändra lite på mitt sätt att skriva och vara lite mer vardaglig. Så jag tänkte att jag skulle börja med att presentera mig själv. 

 

Mitt fullständiga namn är Sara Filippa Alexandra Petersson och jag är en 19-årig tjej som är bosatt söder om söder. Jag bor tillsammans med min mamma Angeliqa och hennes man Jonne. Jag har två helsyskon och ett halvsyskon. Jonne har två barn också men jag behöver inte gå in närmare på dom för det är oviktigt. 

 

Nu kanske ni då undrar vad min pappa håller hus. Jo, han bor i staden där jag är född och uppvuxen. Min älskade hemstad Karlskrona. Mitt hjärta kommer alltid tillhöra den staden, det är där jag vill bli begravd. Fast det behöver vi ju inte tänka på nu. Min pappa träffar jag alldeles för sällan, men tyvärr så räcker inte varken tid eller pengar till för tillfället. Hos pappa har jag en lillasyster som jag saknar att jag inte har bättre kontakt med. 

 

Vad gäller mig som person så är jag en glad och ganska enkel människa. Jag älskar att träffa nya människor och är ganska social av mig. Jag har alltid haft ganska lätt för mig i skolan och tog studenten nu i början av sommaren (ett år innan jag skulle) och det med blandade känslor. Eftersom skolan inte direkt har varit ett problem så trivdes jag där. I min härliga klass med 30 hästtjejer. Alla lika nördiga. Sen är jag en person som har en hel del spring i benen så sitta inne och kolla på film är inte riktigt min grej, jag håller gärna till på nattklubbarna. Jag älskar verkligen att festa! 

 

Sen har jag två hela underbara bästavänner Mimmi och Carro, det dom inte vet om mig, det är inte värt att veta. Sen är jag lyckligt lottad som har fler hela otroliga vänner som jag ser upp till hur mycket som helst. Jag klagar inte alls där. 

 

Ja, det var ganska kortfattat om mig och vem jag är.

 

 

Wow. Första inlägget på blogg.se. Det känns bra, lite som en nystart. Tänkte att jag skulle försöka flytta med mig alla mina gamla inlägg från devote men jag lyckades inte få det att fungera. Jag kommer att ha kvar min blogg på Devote också, mest för att kunna gå tillbaka för att se vad jag gjorde för några år sedan och för att jag faktiskt har skrivit en hel del där som jag är ganska nöjd med. Jag kanske slänger upp ett kopierat inlägg därifrån någon gång. Bästa Lovisa har lovat att hjälpa mig med en fin design så håll i hatten för nu ska fingrarna glöda.  Jag lovar att det inte ska bli bara deprimerande inlägg som på Devote utan ska försöka bjuda på en och annan outfit kanske. Inte för att jag har så mycket fina kläder men ibland kan till och med jag få till det. Sen som mina läsare från Devote är väl informerade om så åker jag till USA den 14 oktober för att hälsa på världens bästa människa, min underbara pojkvän. Så jag kommer att försöka uppdatera så mycket som möjligt därifrån med massa bilder och annat.  Ska verkligen ge det här en chans nu för jag älskar att skriva och dela med mig av mina oftast väldigt konstiga tankar. Önskemål, förslag och annat är mer än välkommet!