Lilllördag, wiho. Eller nah, kanske inte. Men jag är på lite bättre humör idag.

Trodde nästan min mamma hade glömt mig men så igår så ringde hon och ville kolla läget och det gjorde mig glad. Annas har jag mest klickat på den röda luren när det har ringt. Jag har inte varit humör för att prata med någon, orkar inte höra vad de har att säga, orkar inte svara på frågor. 

Har inte orkat att planera någonting. Om jag i måndags kunde bestämma vad jag vill göra på lördag? Nä men jag vet inte ens vad jag ska göra imorgon. Jag vill bara ta det som det kommer. Jag vill inte tänka på vad jag ska göra i helgen redan nu. Jag får stresspåslag ändå.  

Ännu mindre vill jag tänka på vad jag ska göra nästa helg, gillar lösa planer som hänger och att jag kan bestämma mig ungefär 5 min innan det ska hända. 

 

Nu är det lite jobb som idag och imorgon sen går jag i ide helt från och med fredag. Mailen stängs av och telefonen sätts på mute. 

Jag ska försöka tända eld på den lilla gnistan som nu ligger där och pyr. 

Hare! 

 

 

 

 

Veckan tuggar vidare och tisdagen är här. Fick skrapa rutorna frör kung och fosterland på bilen imorse, hoppas det blir lite plusgrader idag så att den tinar. Min lille plutt. Måste nog ta och ta med den på lite längre tur ut snart, den hinner ju aldrig få bli varm eller komma igång när jag bara åker mina korta sträckor till jobbet och tillbaka. 

 

Status idag då, samma som igår. Samma som i helgen. Samma som förra veckan. Saknar dock mitt glada, pigga jag men just nu är jag ine där och så får det vara. Man måste väl slå i botten ibland för att inse att det är uppåt man ska. Jag behöver som sagt ungefär två veckor till. Sen vänder det. 

Har aldrig längtat såhär mycket efter mars. 

 

Vet ni vad som är en befriande känsla? Att slänga kartonger som legat och glott på en i hallen i typ två veckors tid. Jag tog mig i kragen imorse och tog med mig de ut till sophuset. Så nu blev hallen en kvm större igen. En annan spännane reflektion som jag tog mig tid till att göra imorse var att kolla in soprummet. Igår när jag var där var det överbelamrat med skit, mjukplasthögarna täckte hela soprummet. Kartonger stora som hus var slängda. det stod en barncykel, en skrivbordsstol och massa annat bråte som inte ska vara där inne. Men imorse när jag kom in då var det liksom väck, då har väl sopgubbarna varit där och tagit hand om andra människors skit. Fan va grymma de är! För att någon var lat och inte orkade åka till tippen. En annan sak. Det är minst 12 st stora gröna kärl för brännbart och ändå är det bara de två närmast dörren som är så fulla så de inte går att stänga. När man kan ta tre steg åt någon håll och kasta sin skit i ett kärl som knappt är halvfullt. Idioter! Ska kanske skriva en arg lapp. 

 

Där har ni tisdagens rant. Ha en bra dag! 

Är det bara jag eller går veckorna så himla snabbt nu? Här nere blommar redan snödropparna för fullt och krokusarna är med på gång. Snart kommer väl påskiljorna med. 

 

Har ni haft en fin helg? Jag sammanfattade ju min lite kort innan och kan väl inte säga mer än att den var tung. Skickade in min inlämningsuppgift igår och var så himla stolt över mig själv att jag fick ihop det alldeles själv. 

 

Nu är det lite hektiska veckor för min del innan vi kliver in i mars. Har mycket på agendan och ska försöka att få mina dagar att gå ihop. Är fortfarande i ett riktigt bad mood, trots att jag löste inlämningsuppgiften. Men det känns som att är man redan lite känslig så behövs det inte mycket för att man ska känns sig sämst i hela världshistorian och jag är där just nu. Försöker att inte ta saker personligt men som sagt, är man redan ganska långt net så krävs det inte mycket för att man kommer ytterligare lite längre ner. 

Omsluter just nu mig själv me så lite sällskap ch människokntakt som möjligt för att bara få vara ifred. Behöver vara ifred. Sortera bland mina egna tankar. Sänka mina egna krav på mig själv. 

 

 

 

 

Nu börjar det närma sig födelsedag igen och jag undrar om det är en åldernoja som idag slog mig. Jag närmar mig min 24-årsdag och är rädd att jag har missat massor påvägen. Mina vänner sitter med en 5-17 ungar, en villa och jobbar med något för att få en ekonomi att gå runt. 

 

Jag själv är ju så långt i från det man kan komma. Jag tänker att jag ändå har valt en ganska bra väg längs mitt liv. Jag har provat och varit med om mycket samtidigt som jag längs hela vägen har vetat vad jag vill. Men det jag ångar mest av allt någonsin är att jag inte har sparat massa pengar. Jag har ju valt att gå efter filosofin, du vet inte om du lever imorgon så lev ditt bästa liv idag. Det vänner, det har jag gjort. 

 

Men åter till åldersnojan, det är så mycket jag fortfarande vill göra innan jag tänker sätta någon unge till världen. Sen blir jag fundersam på de av mina vänner som har satt ungar till världen i väldigt tidig ålder, hade ni inte drömmar om att kanske plugga eller jobba utomlands? Plugga hemma? Bo i en annan stad? Utforska livet? 

 

Jag har funderat mycket länge och vet att jag vill bo och plugga i Los Angeles (där av pengarna). Men för det behövs pengar. Därför tänker jag att jag nu måste jobba kanske i två år innan jag kan dra. Då har jag hunnit fylla 26, sen ska jag vara där borta i minst 3 månader. Kanske har hunnit fylla 28, sen är man ju snudd på död. Eller måste jag kanske intala mig att livet inte tar slut efter 30? Eller att det är okej att skaffa sin familj efter 30 när man är klar med allt man vill göra innan allt det där. 

 

Ge mig era bästa tips på hur man går tillväga om man vill plugga i LA och vad man ska plugga! 

 

Hej på er! 

När et gapar som tommast här på bloggis då pangar jag till med det tråkigste blogginlägget på mycket länge. Jag precis som rubriken säger i ett riktigt bad mood. 

Jag känner mig trött, trött och åter trött. Jag var ju och kollade mina blodvärden för inte allt för länge sen (efter allt halsflussdrama) och enligt läkaren så har jag dåligt järn samt B12-värde och borde väl göra något åt den saken. 

Men det är nog bara en bråkdel av det som tynger mig. Jag känner att jag har stängt av. Jag har sås mycket orosmoment i mitt liv just nu och jag står bara med händerna i byxfickorna och undrar om jag någonsin kommer få någon ordning på det. Jag behöver en spark i baken. 

Det är stökigt hemma, plugget går trögt, intresset är svalnat samt att det känns som att livet bara vill sparka på en när man redan ligger ner. 

 

Efter matchen i lördags gick det ut att en av oss, en av våra supportrar saknades.

Redan på söndagkvällen drog Missing people igång och jag var inte sen med att hjälpa till i sökandet. Mellan 23 och 04.00 pågick det, för att sen återupptas igen kl 14 på måndagen. 

Igår nåddes vi av det hemska beskedet att den saknade påträffades, som befarat, i Nättrabyån. 

 

Men det är väl ingen annan än jag som kan sparka mig i baken och jag har därför nu skrivit en lista om vad som måste göras denna helgen. 

 

Fredag: 
Boka tid i tvättstugan, i bästa fall köra någon maskin redan idag. Se över inlämningsarbetet och bli klar med november, förhoppningsvis börja med december. Plocka iordning alla kläder som ligger slängda på soffan. Packa upp väskan från söket. Organisera i bra och ha högen, göra något åt ballongerna från nyår. Organisera "skafferiet". Sen är det handboll vid 17.30, vi ska vara matchvärdar. 

Lördag: 
Städa garderoberna i hallen. Gå iväg med panten. Sen bokad från 13.30 tills dess att matchen är slut 17.15. Försöka bli klar med inlämningsarbetet. Tömma bilen på skit. 

 

Söndag: 
Lämna in arbetet. Städa hela lägenheten, dammsuga och våttorka. 

 

Det kommer väl dyka upp fler punkter allt eftersom. Men såhär ser det ut just nu. Måste ta tag i alla städning för att åtminstone känna att jag kan komma hem till ett schysst hem. Sen kan jag ta tag i att styra upp mitt plugg för att uppnå ett bra flow på det. Jag känner att det är det jag har tappat i alla motgångar som varit just nu. Min egen styrka. Tips mottages på hur man bygger upp denna igen. Behöver en struktur och tydlighet. 

Det är liksom sånna småsaker nu som gör att jag känner att jag bryts ner. Katten tuggade sönder min laddsladd till datron igår, 800 kr för en ny. Där gick liksom luften ur mig, det var precis det jag inte alls hade varken tid eller råd med nu. 

Någon som vill bjuda på en weekend eller liknande så är jag up for it!