Här har det återigen varit radioskugga och jag vet att på senaste tiden har det inte varit speciellt glad stämning här inne. Men jag är ingen som låtsas, jag vill dela med mig av att livet är fyllt med upp och nedgångar. Även för en person som lever livets liv. 

Jag tänkte att jag idag ska dela med mig av det som har varit den stora boven i dramat detta senaste halvår och det är min enorma prestationsångest. Egentligen började det någon gång i slutet på nian, jag var nog 13 år. Betygen var tydligen superviktiga och det var bara MVG som var bra nog. 

Jag känner att jag är väldigt dålig på att uttrycka detta i skrift. Jag vet liksom inte riktigt var jag ska börja och vet ni vad det beror på, jo prestationsångest. Jag vet ju att ni ska läsa det här och jag skulle aldrig publicera något som jag inte är nöjd med. Jag vill att mina texter ska vara proffsiga, grammatiskt korrekta och att de ska flyta i läsningen. Den är där jag är exakt hela tiden. 

Det är som en liten såndär jävel ni vet som sitter på axeln, lämnar aldrig och vinner oftast över ängeln på andra sidan. För några helger sen så skulle jag köpa en present till en av mina bästa vänners bebis. Tror ni jag kunde göra det bara sådär, nej..Jag velade i flera veckor. Det får inte bli fel! Jag kan inte lämna över något jag inte är stolt över för då skulle jag grubbla i veckor över det. 

Jag vet inte ens vad jag ska skriva för det suger. Återkommer kanske senare med något bättre.