Jag är en väldigt blödig person och gråter ganska ofta. Jag börjar gråta jättelätt av både av glädje och av att jag faktiskt är ledsen. Igår grät jag hela dagen för att Jesper hade åkt men det kan lika gärna vara en sorglig film på tv.

Människor som jag tycker om får mig att må bra. Att umgås med människor som står mig nära är något av det bästa jag vet. Jag är en väldigt social person som inte gillar att vara ensam. Jag vill vara omringad av människor jag älskar. Då mår jag som bäst. 

Men småsaker som kan få mig på bättre humör är ett sms, saltlakrits eller en bra film. 

Orättvisa. Människor som inte blir behandlade på ett sätt som de förtjänar. När folk beter sig som rövhål och är elaka med mening. 

Ja det var det som kom upp i mitt huvud bara så där. Alltså är det människor som upprör mig. Folk som inte kan eller vet hur man behandlar andra. Folk utan respekt! 

Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv var den fjärde juni. Klockan var nog strax efter ett och jag och min underbara klass stod och laddade som fan i trapphuset. Adrenalinet pumpade och jag vet inte hur jag ska beskriva det. Alla känslor gick i hundratio. Sen var det vår tur att springa ut. Kick out the epic motherfucker pumpade i högtalarna och jag har aldrig varit så lycklig som det ögonblicket när jag kom ut genom den lilla dörren, ut i solskenet! 

Imorgon har det gått fem månader!

 

Eftersom det bara är den 2a idag och november är min hatmånad så tänker jag skriva om oktober.

Jag har för mig att oktober började ganska trögt, jag jobbade en del. Var i stallet och gjorde allt för att få tiden att gå. Sen den 11e så var jag och min lillebror på en hockeymatch som var riktigt bra. Helgen efter var helt fullspäckad. Träffade brudarna från gamla klassen och började äntligen packa min väska.

Oktober i år var en av de bästa månaderna i mitt liv. Jag fick äntligen resa till USA. Ja, min tid där har ni ju sett bilder om så tänker inte tjata om det men det var helt underbart. Sen var jag hemma igen den 26e, tiden bara flög förbi och jag kunde knappt fatta att jag var på väg hem redan när jag satt på planet.

Det var oktober det.

 

Man ångrar väl småsaker hela tiden. Just nu ångrar jag inget men det finns en del saker som jag hade kunnat gjort annorlunda så mitt liv skulle sett annorlunda ut. Men det är inget jag ångrar. Jag ångrar inga beslut jag har tagit eller något sånt och jag har gjort ganska så konstiga saker i mitt liv. 

Jag tror inte riktigt på att ångra. Jag gjorde det jag gjorde av en anledning och då känns det dumt att ångra. 

Min absolut bästa födelsedag var min 18-årsdag. Jag hade längtat så himla länge, alla mina vänner var 18 sen typ ett år tillbaka och jag kände mig så jävla efterbliven. Har aldrig ångrat att jag hoppade upp en klass så mycket. Men sen när dagen väl kom så var den helt sjukt grym. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag kom hen mer än att vi var tvugna att byta buss och jag kom ju uppenbarligen hem. Den baksmällan var inte att leka med. Satt på praktiken och var i princip död. Men de visste läget och tyckte det var så kul att driva med mig. 

Ska jag bara välja ett? Jag har så många underbara minnen så det skulle inte vara snällt att nämna bara ett. 

Alla resor jag har gjort, framförallt mina fyra senaste. Thailand, Egypten, Cypern och USA. 

Hästarna. Första uteritten på Uno, första  uteritten på Uzelia. 

Alla människor som man har lätt känna på olika sätt. När Mimmi frågade om jag tyckte att hon skulle börja i min skola. När jag blev bjuden på Carros första hemmafest. När jag satt på den där bussen mitt i natten och åkte bara längre och längre från tryggheten men mot det absolut bästa som har hänt mig.

Studenten, Summerburst!

Det är bara en liten del av det som har betytt och betyder så otroligt mycket för mig. 

Är det nu man är världens torraste människa när man säger att man inte kommer ihåg? För vissa verkar det väldigt speciellt och jag önskar att jag kommer ihåg men jag gör verkligen inte det. 

Kyss är förresten ett ganska fult ord. Hur ofta använder man det? Jag gör aldrig det i alla fall. Men om jag nu skulle göra det så kan jag ju säga att de kyssarna jag får nu, får jag aldrig nog av. 

En av mina största drömmar är att flytta till USA. Antingen att jag kommer in här på mäklarlinjen till hösten och att jag kan flytta till USA så fort jag är klar med den och jobba där. Eller om det blir så att jag inte kommer in så skulle jag vilja flytta dit ändå, vad jag ska sysselsätta mig med vet jag inte men det löser sig säkert. Helst någon utav de varmare delarna av landet. Västkusten eller Florida. Varför just USA vet jag inte men det är något som lockar med det landet. Sen skulle jag helst inte vilja flytta ensam. 

Sen drömmer man ju om familj och sånt skit men jag är ju bara 18 så det kan ju vänta några år. 

Har mina kläder som jag ska flyga i på mig. Bekvämt, varmt och gosigt 

Måndag och tisdag spenderade jag i stallet och det kändes så himla bra. Onsdag var en chilldag, väldigt behövd. Torsdag jobbade jag mellan 8-11 och sen var jag på gymmet. Körde brorsan till träningen, hämtade mamma på jobbet och var och handlade. Idag har jag jobbat mellan 9-15 och sen var det hockey för hela slanten. Imorgon är det jobb och sen middag med världens finaste tjejer och övernattning hos Ängeltilde. På söndag är det lunch hos Jespers föräldrar och sen ska vi till Arlanda. Blir troligtvis en lugn kväll där och tidigt i säng. 

En riktigt skön vecka men nu är jag bra trött och bara längtar efter att få sova. Har tjatat så mycket om allting känns det som. 

Jag har tre syskon, två hel och en halv. Jag är äldst i en skara på fyra.

 

Min äldsta bror är född -99 och heter Otto. Ena dagen kommer vi ganska bra överrens och har väldigt kul tillsammans och nästa sekund är han bara en jävla skitunge som tror han är bättre än alla andra. Vi umgås inte om vi inte absolut behöver det eller om det är något speciellt. Han spelar hockey så det är väl lite tack vare honom som jag har fått mitt intresse. Vi ska gå tillsammans på Djurgården - Karlskrona på fredag och det ser jag fram emot.

 

Sen kommer Alexander som är född -02. Han går mig på nerverna mest hela tiden och är bara väldigt jobbig. Men kan vara ganska gullig ibland och jag skrattar väldigt ofta åt honom. Han är en funderare som är väldigt speciell. Blyg och inte alls lika framåt som mig och Otto. Alex har svårt att ta kontakt med nya människor och är väl inte den populära killen i skolan. Men det går ganska bra för honom ändå. Han är riktigt duktig på innebandy.

 

Sist men inte minst är Alva. Vi har enbart samma pappa så hon bor hos honom vilket gör att vi inte har så jättebra kontakt. Men det är alltid lika kul att träffa henne. Antar att det är därför det är henne som jag stör mig minst på av mina syskon. Alva är född -06 och har precis börjat skolan. Samma lärare som jag hade ettan till trean. Det är kul!

 

 

Passande att den här kom just idag. Idag hade jag på mig Hunterstövlar, ridbyxor från Whitaker, en underställströja och min Student 2013 tröja. Jag tog faktiskt ingen bild för det var inte en sån jättevacker syn. Men nu vet ni.

 

Jag är både döpt och konfirmerad men är inte alls troende. Döpta blir väl i princip alla och man har inte så mycket att säga till om då. Konfirmationen däremot var mitt eget val, enbart för jag hade hört hur kul det var och jag ångrar inte det en sekund. Vi var en grupp på 13 konfirmander och 11 ledare. Inte för att vi var bråkiga utan att för det blev så. Vi blev riktigt tighta och hade väldigt kul tillsammans. Skönaste prästerna man kan tänka sig och ja, det var något av det roligaste jag har gjort. Lägret på Gotland kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.