Nu är det faktiskt såhär att jag redan har gjort ett ganska långt inlägg om mig själv så om ni kikar här till höger och klickar på om mig så kommer ni till det inlägget. Där står det mesta som ni behöver veta om mig men jag tänkte att jag kanske kunde komma med något lite nytt som inte står med i det inlägget.

 

När man gick i grundskolan förut så gick man ju på hälsokontroller hos skolsköterskan med jämna mellanrum för att kolla längd, vikt och svarade på massa jobbiga frågor. Då kollar dom även ryggen och när jag var tio år så visade det sig att min inte riktigt var som den skulle men just då så gjordes det ingenting åt saken. Men det blev sakta men säkert värre och precis efter jag hade flyttat till Stockholm så var jag på kontroll igen och då hade jag en krök på min ryggrad på ca 38 grader och var ungefär en månad från operation. Det visade sig även sen att ryggraden även var roterad och då fick jag diagnosen Scolios. Ni kan googla det för mer information. Så då var det snabba puckar och jag var regelbundet på både Karolinska i Huddinge och på St Görans. Jag hade två stycken läkare som båda två var hur bra som helst. Tomas och Mats. Tomas var min Ortoped på Karolinska och Mats var min korsettmakare på St Göran. Det var alltså med hjälp av korsett som det här skulle rätta till sig i min rygg. Jag har tyvärr inga bilder på hur den såg ut men kanske att jag kan kika in på mammas dator och att hon har någon. Men det var i alla fall en möjäng i hårdplast som gick från armhålan och en bra bit ner på rumpan. Den levde jag med tjugo timmar om dygnet i ungefär tre år. Smal som en sticka blev jag och inga kläder kunde jag ha. Var tvungen att ändra om matvanor, kläder ja i princip allting. Var på regelbundna kontroller och har röntgat mig mer gånger än fingrar och tår skulle jag gissa. Fick nya korsett tre gånger om jag inte minns helt fel allt eftersom att jag växte och det blev bättre och bättre.

 

Nu har jag varit friskförklarad i ett år men jag har fortfarande en krök kvar som är på ungefär 26 grader men det är troligtvis ingenting som jag kommer märka av i framtiden. Men jag står just nu istället mitt i ett drama mellan försäkringsbolaget och läkarna. De ska försöka ta reda på om jag kan få några komplikationer av det här i framtiden och då få en summa för det av försäkringsbolaget.

 

Det var väl det om min sjukdom. Fråga om det är något som är oklart. Det är ganska svårt att förklara.

 

Sen kan jag väl berätta att jag är en hästtjej. Jag har ridit i nio år nu och tycker om det precis lika mycket nu som då. Även om jag nu har ett uppehåll och inte har ridit på ett tag så längtar jag ganska mycket efter att komma upp i sadeln igen. Vilket förhoppningsvis kommer ske ganska så snart.