Jag slutar ju aldrig förvånas över min egen dumhet. Den 21 augusti skrev jag en lista till mig själv som jag döpte till Liljas lärorika lista och tanken var ju att den skulle finnas som någon form av riktlinjer till mig själv som jag skulle ta någon form av lärdom av. Tror ni att jag gjorde det då? Jo minsann, men tror ni att det hjälpte då? Nej men knappast. Här står jag ju återigen med handen i kakburken och känner mig både naiv, lättlurad och ganska så körd. Hur svårt kan det vara tänker ni nu? Det är ju dina egna regler. Jovars, men jag tänker att regler är ju till för att brytas och man måste ju våga för att vinna. HAHA! 

 

Asså är det jag som är förbannat dum eller är det bara så att människor inte längre har någon som helst tanke bakom hur man behandlar andra människor. Jag blir inte klok. KAN MAN FÅ BEGÄRA LITE FUCKING ÄRLIGHET ELLER? Nä, okej. Tydligen inte. Just nu känner jag mest bara att alla kan gå och ta sig någonstans där solen inte skiner. Eller kanske inte exakt alla, men många.  HA DET OFINT. Hej svejs.