Nu börjar det närma sig födelsedag igen och jag undrar om det är en åldernoja som idag slog mig. Jag närmar mig min 24-årsdag och är rädd att jag har missat massor påvägen. Mina vänner sitter med en 5-17 ungar, en villa och jobbar med något för att få en ekonomi att gå runt. 

 

Jag själv är ju så långt i från det man kan komma. Jag tänker att jag ändå har valt en ganska bra väg längs mitt liv. Jag har provat och varit med om mycket samtidigt som jag längs hela vägen har vetat vad jag vill. Men det jag ångar mest av allt någonsin är att jag inte har sparat massa pengar. Jag har ju valt att gå efter filosofin, du vet inte om du lever imorgon så lev ditt bästa liv idag. Det vänner, det har jag gjort. 

 

Men åter till åldersnojan, det är så mycket jag fortfarande vill göra innan jag tänker sätta någon unge till världen. Sen blir jag fundersam på de av mina vänner som har satt ungar till världen i väldigt tidig ålder, hade ni inte drömmar om att kanske plugga eller jobba utomlands? Plugga hemma? Bo i en annan stad? Utforska livet? 

 

Jag har funderat mycket länge och vet att jag vill bo och plugga i Los Angeles (där av pengarna). Men för det behövs pengar. Därför tänker jag att jag nu måste jobba kanske i två år innan jag kan dra. Då har jag hunnit fylla 26, sen ska jag vara där borta i minst 3 månader. Kanske har hunnit fylla 28, sen är man ju snudd på död. Eller måste jag kanske intala mig att livet inte tar slut efter 30? Eller att det är okej att skaffa sin familj efter 30 när man är klar med allt man vill göra innan allt det där. 

 

Ge mig era bästa tips på hur man går tillväga om man vill plugga i LA och vad man ska plugga!