När livet bara klaffar helt rätt för en helt plötsligt, då bara väntar man på den dagen då det vänder. För att en alltid vill vara förberedd på att det värsta kan faktiskt hända. Nu långt ifrån det värsta faktiskt hänt, men jag visste väl någonstans att det är för bra för att vara sant. Jag har aldrig varit en person som har haft en silversked i min mun eller haft någon som har sopat min gång. Här har man fått trassla sig igenom snåriga buskar för att komma dit man vill. Satan vad jag har kämpat, jag har gjort många snea steg och jag har valt fel stigar på vägen men kanske att jag nu har hittat den vägen som jag ska följa. Men vips ibland så hamnar man i diket, det är för att karma ska visa att även om gången nu är där så är den fortfarande inte sopad. Så se till att lyfta på fötterna. Det är mitt råd till mig själv.