Nu har jag masat mig upp till Luleå igen och jag känner mig mer ensam än någonsin. Jag har verkligen vant mig vid att ha alla jag tycker om så himla nära och nu är de såå långt bort igen. Jag har aldrig hoppats att 27 dagar ska gå så fort! Nu vill jag inte tillbringa en sekund till här. Även om jag är väldigt glad och tacksam att jag faktiskt har fått den här chansen att prova på att flytta väldigt långt hemifrån och inse att det absolut inte är någonting för mig. 

 

Nu måste jag bege mig till affären, det ekar ju tomt här när jag inte har varit här på en månad. Sen ska jag bara fokusera på plugg från och med imorgon. 

 

Tack och lov så är det väldigt fint väder här i alla fall, det gär ju att man mår lite bättre. 

Vi hörs <3