Idag är det återigen gameday och KHK har matchboll, det kan avgöras idag. Jag kan ärligt erkänna att jag vaknade nervös imorse. Men någonting som är väldigt ruttet är att jag inte kommer få vara med om matchen (förhoppningsvis avgörandet) på arenen och ännu värre är att mitt plan tillbaka till Stockholm går 20.00. Det inne bär att jag kommer missa ungefär hela matchen. 

Men jag kommer hålla alla tummar och tår för att detta går vägen, varenda spelare i laget och alla i ledarstaben är värda en vinst. 

 

Jag vill se en Pelle som ber alla grabbarna att ha kul och verkligen ta åt sig av denna matchen och framförallt spela så som de gjorde på Hovet i fredags. Sen vill jag se ett lag som lägger passningar på bladet till varandra, inte drar på sig ondiga utvisningar och låter den fullsatta arenan lyfta fram de till en seger. Jag vill se en publik som lyfter sitt lag, sina hjältar till ytterligare en säsong i SHL. 

 

Men någonting som är det värsta med den här dagen är att säsongen är slut, vad ska jag nu se fram emot varje dag. Jag kan inte se fram emot kvällens match eller morgondagens match. Nu får man längta till september när säsongen drar igång igen. 

 

NU KÖR VI, VI HAR KOMMIT TILL SHL FÖR ATT STANNA. 

All kärlek till alla som på ett eller annat sätt är involverade i KHK, vi gör detta tillsammans.