Något som jag är rädd för är att mina dagar ska se likadana ut, att man går i samma mönter dag ut och dag in och det är precis det som har hänt nu. Jag tror att det är därför jag känner mig så extremt less hela tiden. 

 

Jag kommer aldrig någonsin vilja flytta ifrån Stockholm (i Sverige räknat). Jag behöver närheten till stressen och människorna. Jag längtar så efter att bara få strosa runt i stan hemma, gömma mig i folkmassorna och bara känna att jag smälter in. Känna att jag ständigt har människor omkring mig, att aldrig behöva känna sig ensam. För ensamhet är nog min absolut största rädsla. Jag skulle nog aldrig ens önska min värsta fiende ensamhet. Hur skönt det än kan vara att få gå in i sin egen lägenhet och stänga dörren om sig. 

 

Jag hoppas att jag hittar en studieteknik till nästa tentaperiod som passar mig bättre än den som jag kör på nu. Någon som inte får mig att må som en bajspåse.