En kväll med extremt många tankar som inte riktigt vet var de ska ta vägen. Jag tror att jag tidigare har sett mig som en människa som inte tycker och tänker så mycket utan mest följer med vågen. Men det gör jag så lagom heller, oj vad jag tycker och tänker. Kanske att det är dags att jag visar det. 

 

Jag är en tjej som är tre veckor från tjugo år, väldigt oerfaren på många plan och väldigt erfaren på många andra. Jag har aldrig tidigare sett mig som en feminist, men det är för att jag inte har sett hur samhället fungerar. Jag har inte tillräckligt med arbetslivserfarenhet och har inte varit i något yrke som är mansdominerande för att kunna yttra mig kring ämnet. Det är klart att jag tycker att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar, men som sagt för lite att gå på för att sätta mig in mer i ämnet. Men nu, nu har jag fått upp mina ögon och det är inte klokt vad förvånad man blir, och arg. Arg på hur samhället fungerar. Arg på hur mycket man som kvinna/lägre i rang/rädslan att inte nå sin dröm, kan tåla. Sen är det såklart att det är män som får ta mycket skit också, men inte alls på samma sätt. 

 

Efter att ha varit med om ett senario själv som jag inte riktigt kan släppa, samt lyssnat på diverse podcaster idag. En är min absoluta favorit med HanaPee och Martin. Ni kan själva läsa Hannas blogginlägg. Lyssna gärna på podden med.  http://nojesguiden.se/blogg/hanapee/filmsverige-hatar-nu-mig-sorry

 

Vad vill jag komma med det här då utan att hänga ut någon speciell, jag vet inte riktigt. Jag skulle vilja hänga ut och berätta allt men jag vågar inte riktigt. 

 

Lägger upp en fin låt istället.