Mitt liv i februari 2013 var fruktansvärt deppigt. Det var en väldigt tung och grå månad. Alla mina vänner var 18 men inte jag. Jag hade en jättejobbig crush på en människa. Relationen där var mest bara spänd, jobbig och påfrestande på alla sätt. Allting var så komplicerat och jag borde ha förstått redan då att det bara var så konstigt alltihop men jag var blind och ville inte lyssna på människorna som sa åt mig att ge upp. 

Jag skulle vilja kalla februari månaden innan allt tog fart, månaden innan 2013 blev det bästa året i mitt liv. Det var från den botten som jag tog mig upp till toppen. 

Nu ett år senare sitter jag här på universitetet och är väldigt nöjd med min vardag. Med mitt liv. Trots att saker och ting är frukansvärt jobbigt så får man försöka se förbi det och veta att fet faktiskt blir bättre. Det kommer en tid som är så värd att vänta på och så värd att bara gå och vänta på. 

Tillbaka till föreläsningen.