Då verkar man inte alls lika sårbar.

Jag försöker intala mig det hela tiden, att jag aldrig ska visa mig sårbar. Inte för någon. Varför? Det är inte så att någon kommer döma mig för att jag är en mjuk människa med känslor som gärna och ofta sprutar ur mina öron. Sanningen är ju att när ingen ser på så rinner tårarna. Men att erkänna det, det är svårt. Men nu vet ni. 

Om du läser det här så ska du veta att jag saknar dig, mest hela tiden och trots allt. Även om jag egentligen inte vill erkänna det, men jag är inte mer än människa.