Det är något jag vill att du ska veta. Något som jag har sagt tusen gånger förut men som inte kan sägas nog många gånger. Något jag vill att du verkligen ska förstå, att det kommer direkt från mitt hjärta och att det är något som inte speciellt många får höra från mig. Jag älskar dig! Jag älskar precis allt. Jag älskar dina brister precis lika mycket som jag älskar dina perfektioner. 

Varje gång jag tänker på dig, hör ditt namn eller ser en bild av dig så hugger det till i min bröstkorg för att jag saknar dig så enormt mycket. Även om jag vet att du finns där så är det inte samma sak. Ska jag vara ärlig så visste jag att det här skulle bli tufft, men jag trodde inte att det skulle bli såhär tufft. Men det har visat sig att tillit, ömsesidighet och en jävla massa kärlek betyder allt och att vi kan klara det här tillsammans. 

Det skär inte bara i mitt bröst varje gång jag tänker på dig, jag sträcker alltid på mig lite extra. Jag blir stolt som en tupp. Att jag, jag som inte är någon alls har fått lyckan, turen att träffa dig. Det är enormt. 

Nu längtar jag så mycket till du kommer hem, vetskapen om att få träffa dig varje dag i tre veckor bara bubblar i mig och du kan inte förstå hur fruktansvärt skönt det ska bli. Att bara få titta dig i ögonen.