Att sakna en människa måste vara en av de värsta känslorna som finns. När man absolut inte kan göra något åt saken. Vänta och eller acceptera. 

 

Själva saknaden är som en tomhet i bröstet. Det är någonting som saknas och kanske därav tomhetskänslan. Att inte kunna göra exakt vad man vill. Att inte kunna vända sig om i sängen och bara titta på någon som ligger där och sover. Att inte kunna krypa upp i soffan bredvid. Att inte kunna bara vrida på huvudet, få ögonkontakt och prata med människan. Göra sånt som man bara tar för givet i vanliga fall.

 

Det är först när saker och ting inte är en självklarhet som man uppskattar de små sakerna som betyder så mycket och som man inte uppskattar i vanliga fall. 

 

Ta vara på tiden, njut varje minut. Uppskatta ögonblicken. För även om det är en självklarhet att sitta i soffan och ha fredagsmys så behöver inte det betyda att det är en självklarhet nästa fredag.