Human beings

2013-12-06 / 00:31:00 / Permalink / Tankar & Funderingar / Trackbacks ()

Jag är så trött på människors dumhet och tröghet. Alltså det är så mycket så jag vet inte ens vad jag ska börja. Jag blir besviken på människor som inte tänker som mig (det finns ju dom som gör det så ta inte åt er).

 

Jag vet inte hur jag ska förklara det här. Det känns som om att jag vill att folk bara ska förstå. Jag tar folk förgivet precis som de tar mig förgivet. Jag räknar med att folk hör av sig till mig om det skulle vara så att det blev något strul om vi har något planerat så jag kan lösa det. Jag tycker det hör till, jag hatar att räkna med människor och sen går allt bara åt helvete. Jag hatar att tjata men jag gör det för att jag vill få ut något utav det, fast jag vill att människor ska förstå själva. Jag vill inte tjata, jag vill att folk ska vilja göra saker för mig med. Jag vill få samma uppskattning som jag visar. Sen att jag inte är guds bästa barn och just nu kan jag erkänna att jag har varit dålig på att höra av mig till mina absolut närmsta, jag vet det och jag ska bättra mig. Men dom vet att jag alltid finns här och svarar och nästan alltid har tid. Eller snarare tar mig tid.

 

Varför är jag alltid den som är i tid och den som offrar mig? Jag ska sluta med det så får vi se hur roligt folk tycker att det är. Ska börja komma sent till jobbet också på morgonen så får vi se om det funkar i längden, Att det inte är så hårt på mitt jobb nu kanske men sen. Varför göra det till en dålig vana? Jag förstår verkligen inte hur vuxna människor på mitt jobb beter sig, skulle de komma en kvart sent till sitt vanliga jobb och ursäkta sig med att inte kunna stanna för att de har blivit bjudna på middag. Jag tror inte det va?

 

Tänk om tänk rätt kära folk. Säg till i god tid så man hinner hitta en nödlösning. Min tid är värd en jävla massa och jag orkar därför inte spendera den på onödiga saker som att gissa mig till saker eller ta mig till platser när det senare visar sig att någon har glömt säga att det blev inställt. Tänk utanför boxen. Visa den uppskattning för andra som du själv vill ha eller tar emot. Det gör jävligt mycket och man blir fruktansvärt glad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hej! Mitt fullständiga namn är Sara Filippa Alexandra Petersson och jag är en 19-årig Stockholmstjej med rötter i Karlskrona. Den 2:a september tog jag mitt pick och pack och drog norrut för att plugga till fastighetsmäklare på Luleå Tekniska Universitet. Här i min blogg får ni ta del av mig, min vardag och alla tankar som ploppar upp i min hjärna. Hoppas du stannar! XX [läs mer]


   


RSS 2.0